Hörde på nyheterna att antalet biobesök har gått ned. Jag undrar varför? Att betala 100 kr för att sitta obekvämt och se en dålig film i vidrigt sällskap borde väl vara en storsäljare?

Problem med att gå på bio:

1. Priset och dåliga filmer
Det är väldigt få filmer som är värda 100 kr per titt. I nyhetsinslaget talade man dessutom främst om svenska filmer, vilka i stort sett alltid är riktigt risiga. Den mest sedda svenska filmen förra året var tydligen Pistvakt – behöver jag säga mer? Jag får lov att erkänna att jag inte har sett just denna film, men jag är övertygad om att jag inte behöver göra det heller: det svenska receptet för film är 70% onaturlig dialog och 30% skrattretande verklighetsskildringar. Det finns givetvis undantag – filmer som Jägarna, Mannen på taket, Tillsammans och Fanny och Alexander tillhör det tunna toppskiktet inom svensk film.

2. Komfort
Med undantag för Astoria på Nybrogatan är det alltid obekvämt att gå på bio. Det är ont om benutrymme (jag är 190 cm lång, vilket inte är en helt ovanlig längd), stolarna är hårda och har kort rygg. Ljudet är en av de saker man förväntar sig ska vara fantastiskt, men oftast störs man av filmer i andra salonger och plågas av att ljudet är så högt att det börjar spraka i högtalarna (och i öronen). Storleken på duken i mindre salonger än huvudsalongen är oftast rent löjeväckande.

3. Vidriga människor
Med undantag för obskyra filmer på Sture eller Zita får man alltid stå ut med en salong full av biltrimmande Tyresöbor, aggressiva ungdomsgäng från Skarpnäck/Lidingö/valfri förort och småpratande medelålders kvinnor som tvångsmässigt kommenterar varje skede i filmen. Vill det sig riktigt illa har någon tagit med sina skrikande barn. Jag har inte varit på en enda mainstream-film de senaste 15 åren utan att få en äcklig tonåring i ryggen – det är uppenbarligen extremt svårt att låta bli att djävlas med sätet framför sig. Märkligt att jag lyckas, som uppenbarligen har för långa ben enligt svensk biostandard. Senast jag var på bio vände jag mig om innan filmen startade och bad uttryckligen om att personen i fråga skulle låta bli mitt ryggstöd under filmen, men icke. Dessa vidriga människor lämnar sedan allt sitt skräp på golvet, så att biopersonalen måste städa efter dem. Det råder uppenbarligen inte mycket solidaritet arbetare emellan.

Detta är bara tre av de problem biokonceptet lider av. Vidare kan nämnas att man förutom att betala över 100 kr exponeras för en halvtimme reklam innan filmen börjar. Snart är det väl dags för reklamavbrott i filmerna.

Hur ska svensk film finansieras om inte med biointäkter, frågar sig industrin. Varför finansiera svensk film över huvud taget, frågar jag. Men visst, den stora massan vill se dålig film. Satsa på nya distributionskanaler. Låt pöbeln gå på bio (det kan ju vara skönt för dem att komma in till civilisationen då och då), men ge oss som faktiskt är intresserade av att se bra film en möjlighet att göra det utan att behöva genomlida det helvete ett biobesök innebär. Ge mig möjlighet att för en rimlig summa ladda hem en film att njuta av hemma. Prisnivån på digital distribution är idag helt barock, speciellt på hyrmarknaden, varför de enda sunda alternativen i nuläget är att hyra filmen fysiskt eller att ladda hem den genom inofficiella kanaler. Att hyra film på DVD eller VHS är dock alltid riskabelt, då videobutikspersonalen ofta verkar ha gått på lögnerna om skivornas fantastiska hållbarhet – det finns inget sämre lagringsmedium än CD/DVD-skivor. VHS är det säkraste valet, men även dessa brukar vara i dåligt skick. Således är "illegal" nedladdning idag det enda intelligenta alternativet (att köpa film kan aldrig vara ett vettigt alternativ för annat än filmsamlande som hobby), vilket inte är helt optimalt rent samhällsekonomiskt. Mer om detta i ett framtida inlägg.

Nej, nu ska jag sluta gnälla och se om det finns någonting roligt på The Pirate Bay att tanka hem. Kanske finns det något upplyftande att se via Google Video eller SVTs öppna arkiv. Filmindustrin, vakna upp och sniffa på kaffet. Det är dags att tänka om.