2006/09/05
Människovärde
Jag diskuterade för en tid sedan människovärde med en god vän. Min vän är utbildad socionom och har ett ytterst idealistiskt och ideologiskt synsätt, vilket jag finner beundransvärt. Hon är idealistik filantrop, jag är cynisk misantrop. Skillnaden mellan oss är ett konstant diskussionsunderlag när vi träffas. Vid den senaste diskussionen pratade vi om något som förde oss in på just människovärde, och att jag skulle placera människor olika högt i en värdeskala. Jag försökte, vad jag minns, förklara hur mina åsikter och idéer inte alls innebär att människor har olika objektivt värde (subjektivt värde är en annan sak -- min mamma är givetvis värd mer för mig än en okänd medpendlare på tunnelbanan), men när jag idag funderade på saken är det uppenbart att detta var hyckleri.
När jag ägnar saken lite tanke har jag svårt att se hur någon på vår planet helt ärligt skulle kunna säga att alla människor har lika värde. De män som våldtar spädbarn för att bli av med HIV/AIDS är, kan jag säga utan att tveka, värdelösa i ordets mest bokstavliga betydelse. Utan värde. De män med makt som sitter och tar beslut om att döda människor av ideologiska/religiösa/ekonomiska skäl är definitivt inte värda den respekt, makt och välfärd de åtnjuter. De extremister som djävlas med andra för att de njuter av att förstöra och förgöra (allehanda terrorister, fundamentalister, sportsupportrar, etc) är inte värda många chanser. De som självmant väljer att bli försörjda istället för att ta hand om sin egen försörjning är värda mindre än de som försörjer dem. Hela spektrat från barnvåldtäktsmän till svartjobbande sjukskrivna är värda mindre än jag. Detta anser jag vara ett objektivt observerbart faktum.
Jag vet att mina observationer är politiskt inkorrekta, men tycker du att jag har fel? Om du får välja mellan att rädda Kim Jung Il eller Dalai Lama ur ett brinnande hus, vem väljer du? Det råder ingen osäkerhet. Om du mot all förmodan väljer den nordkoreanske tyrannen är du uppenbarligen mentalt sjuk, vilket osökt för mig vidare till en närliggande fråga.
Skillnaden mellan min värdeskala, redovisad ovan, och, till exempel, en certifierat psykopatisk Adolf Hitlers värdeskala är att min i grund och botten bygger på en humanistisk inställning -- djävlas du medvetet med folk är du värd mindre än om du är snäll. Huruvida människan i fråga lider av något handikapp, är av något speciellt ursprung eller är begåvad har ingen egentlig betydelse, och det är väl här den egentliga diskussionen kan komma igång -- är religion ett handikapp (forskning, här ospecificerad för att jag inte orkar leta källor, har visat att religiositet kan orsakas av speciella förhållanden i människans hjärna), är kriminella tendenser genetiskt, är missbruk en sjukdom? Svaren är inte självklara, men i vår strävan efter att försöka komma underfund med en människas värde har vi verktyg som rättegångar, hälsoundersökningar och andra kontrollmekanismer, som försöker ge svar på den grundläggande frågan: gör han det med flit? I så fall är han värd mindre än den som inte gör det med flit eller den som inte orsakar lidande alls (om det nu existerar en sådan människa, något jag är skeptisk till).
En generell värdeskillnad jag står för, med vissa uppenbara undantag, är att kvinnor är mer värda än män. Det är i regel män som medvetet djävlas med sin omgivning. Historiskt sett verkar världen i allmänhet (i civiliserade sammanhang) hålla med mig -- kvinnor och barn räddas först, vilket måste tolkas som ett uppenbart uttryck för skillnad i värde.
Nu orkar jag inte skriva mer -- om du vill diskutera detta inlägg, skriv en kommentar!
När jag ägnar saken lite tanke har jag svårt att se hur någon på vår planet helt ärligt skulle kunna säga att alla människor har lika värde. De män som våldtar spädbarn för att bli av med HIV/AIDS är, kan jag säga utan att tveka, värdelösa i ordets mest bokstavliga betydelse. Utan värde. De män med makt som sitter och tar beslut om att döda människor av ideologiska/religiösa/ekonomiska skäl är definitivt inte värda den respekt, makt och välfärd de åtnjuter. De extremister som djävlas med andra för att de njuter av att förstöra och förgöra (allehanda terrorister, fundamentalister, sportsupportrar, etc) är inte värda många chanser. De som självmant väljer att bli försörjda istället för att ta hand om sin egen försörjning är värda mindre än de som försörjer dem. Hela spektrat från barnvåldtäktsmän till svartjobbande sjukskrivna är värda mindre än jag. Detta anser jag vara ett objektivt observerbart faktum.
Jag vet att mina observationer är politiskt inkorrekta, men tycker du att jag har fel? Om du får välja mellan att rädda Kim Jung Il eller Dalai Lama ur ett brinnande hus, vem väljer du? Det råder ingen osäkerhet. Om du mot all förmodan väljer den nordkoreanske tyrannen är du uppenbarligen mentalt sjuk, vilket osökt för mig vidare till en närliggande fråga.
Skillnaden mellan min värdeskala, redovisad ovan, och, till exempel, en certifierat psykopatisk Adolf Hitlers värdeskala är att min i grund och botten bygger på en humanistisk inställning -- djävlas du medvetet med folk är du värd mindre än om du är snäll. Huruvida människan i fråga lider av något handikapp, är av något speciellt ursprung eller är begåvad har ingen egentlig betydelse, och det är väl här den egentliga diskussionen kan komma igång -- är religion ett handikapp (forskning, här ospecificerad för att jag inte orkar leta källor, har visat att religiositet kan orsakas av speciella förhållanden i människans hjärna), är kriminella tendenser genetiskt, är missbruk en sjukdom? Svaren är inte självklara, men i vår strävan efter att försöka komma underfund med en människas värde har vi verktyg som rättegångar, hälsoundersökningar och andra kontrollmekanismer, som försöker ge svar på den grundläggande frågan: gör han det med flit? I så fall är han värd mindre än den som inte gör det med flit eller den som inte orsakar lidande alls (om det nu existerar en sådan människa, något jag är skeptisk till).
En generell värdeskillnad jag står för, med vissa uppenbara undantag, är att kvinnor är mer värda än män. Det är i regel män som medvetet djävlas med sin omgivning. Historiskt sett verkar världen i allmänhet (i civiliserade sammanhang) hålla med mig -- kvinnor och barn räddas först, vilket måste tolkas som ett uppenbart uttryck för skillnad i värde.
Nu orkar jag inte skriva mer -- om du vill diskutera detta inlägg, skriv en kommentar!
Antingen skriver du det för att provocera (och det lyckades) eller också är du trots allt mycket mer PK än du vill tillsåt.
Det finns få nyhetsformuleringar jag går igång så hårt på som "50 döda, av dem 3 kvinnor och fem barn". Att det dog 42 män är tydligen inget att bry sig om.
Och att det finns många män som är mördare/pedofiler/idioter gör ingalunda män synonymt med värdelösa. Det finns många kvinnor som är idioter också. Om du verkligen tror det, jag menar _verkligen_ tror att kvinnor är mer värda än män så är du nog rätt blåst i huvudet faktiskt.
Jag tycker att en logisk följd av ditt resonemang är att människor kunde ha negativt värde. Den som jävlas med andra = negativ värde, Den som ställer till rätta = positivt värde, den som är passiv, men inte lever på andra = noll värde. Därför kunde en pedofil snarare ha negativt värde, eftersom han orsakar lidande som en annan människa (med positivt värde) måste motarbeta.
Ett problem med funktionellt värdesynsätt är att det kan vara svårt eller omöjligt att i praktiken bestämma en människas värde. Hur är det med en tyrannisk familjefar som fått Nobels fredspris, eller tvärtom, en strålande far som torterar oskyldiga i sitt jobb. Men det här är kanske bara ett praktiskt problem. Man kan tänka sig att människan kan ha ett visst värde trots att det är omöjligt att räkna ut det.
Jag förstår resonemanget om att kvinnor (i medeltal) har mer värde än män, men vet inte om slutsatsen är den riktiga. Många män med makt har ju också goda strävanden: minskar lidande, hjälper fattiga. Kanske är medeltalet av mäns och kvinnors värde lika, det är bara standardavvikelsen som skiljer (män skulle ha större avvikelse från medeltalet).
Det faktum att kvinnor och barn räddas först behöver inte ha att göra med deras människovärde. Speciellt inte om man ska följa ditt funktionella synsätt, för knappast kan man väl säga att man räddar en kvinna för att hon ställer till mindre oreda i världen. Snarare ligger här någon inneboende känsla av värde eller empati gentemot kvinnor och barn, som inte alls har något att göra med nytta.
Jag har en invändning mot detta nyttoperspektiv på människovärde: Hur ska man förklara att de flesta av oss anser att alla t.ex. har rätt till en rättvis rättegång, oberoende av brottets art? Om hela ens värde kommer av ens handlingar, hur kan man då argumentera för att en person som uppenbart är massmördare ska få en rättvis rättegång.
Då måste man antingen anse att han kan kastas direkt till lejonen, eller så måste man revidera sin uppfattning om människovärde.
Det man vanligtvis (intuitivt) menar med människovärde är väl just nånting som ligger bortom nyttan och onyttan. Något som föds av empati eller känslan av att alla i grund och botten är lika och att jag kunde vara vem som helst, det är bara en slump att jag råkade födas som jag. Jag själv håller kanske nog ändå på den här definitionen eftersom de flesta verkar ha en känsla av att det finns något i människan bortom hennes handlingar. Men jag tror jag läst nånstans att en sådan värdesyn kan vara svår att motivera rationellt.
Så man borde granska olika definitioner på människovärde för att kunna avgöra frågan, men det har säkert många filosofer gjort.